I Ukraina har redan 1,5 miljoner hem förstörts. Så här ser de ut nu.

24.2.2024 06:00
Det första Svitlana Kulikovska såg var hundarna. Deras kroppar låg mitt på gården. Hundarna hade skjutits ihjäl. Kulikovskas familj flydde sitt hem i Cherson i mars 2022, två veckor efter att Rysslands anfallskrig hade börjat. De ryska soldaterna var redan inom synhåll, på ett närbeläget solrosfält. Deras krigsfordon sträckte sig så långt ögat kunde nå. Uppgiften om evakueringskonvojen kom i sista stund. Mellan fältet som intagits av pansarvagnar och soldater och familjen Kulikovskas gård löpte bara ett djupt dike.

På fältet mittemot familjen Kulikovskas hus står en övergiven rysk pansarskyttebandvagn.

Avfärden skedde hastigt. Det enda som kom med var de viktigaste dokumenten och lite kläder. Familjens duvor fick två påsar med mat för att inte svälta ihjäl. Hundarna släpptes fria. Sedan var det dags att ge sig av. Bilarna startade från ena änden av byn Pravdyne. Döttrarna Viktorija och Anastasija satte sig i den första bilen, föräldrarna i den andra. Så började resan. Den dagen anslöt sig familjen Kulikovska till den stora gruppen med flyktingar. Då trodde de fortfarande att de skulle kunna återvända hem. Förhoppningsvis så snart att duvorna inte skulle hinna bli hungriga. Familjens ekonomiska situation hade varit svår redan före kriget. Föräldrarna utförde jordbruksarbete på de närbelägna fälten. Maten kom främst från den egna trädgården: Potatis, rödbeta och morötter förvarades i skafferiet, tomat och gurka lades in, äpplen och päron blev sylt. Arbetet och försörjningen blev kvar i hembyn. Därför blev Svitlana Kulikovska tvungen att återvända efter sommaren. Hon ville ta med sig konserver och kläder hemifrån. Några nya hade hon inte råd med.

Viktorija, Anastasija och Svitlana Kulikovska på skolgården. Pravdynes byskola blev svårt skadad i bombningen. Flickorna har gått i distansskola sedan kriget började.

Ryssarna hade intagit byn. Kulikovska frågade dem om hon fick hämta mat och kläder till sina barn. En av soldaterna svarade: “Gå in bara, men bli inte dödad.” Och sedan: Hundarnas kroppar på gården. Mitt på gården låg familjens schäfer Tyson, staffordshireterriern Nika och blandrashunden Barbos. Men det var bara den första av chockerna vid hemkomsten. Duvornas bur stod tom. Av trädgården fanns inget kvar. Pansarvagnarna hade krossat träden, buskarna och trädgårdslandet. Husets tak var trasigt på flera ställen. Fönstren krossade. I det rosa husets gavelvägg syntes hål som hade gjorts av en pansarvagnskanon. Runt hålen hade tapeterna blivit svartbrända.

Familjen Kulikovskas hus utifrån. Husväggen har beskjutits av en pansarskyttebandvagn och fönstren är krossade.

Familjen Kulikovskas hus. Huset kan inte längre lagas då det är så svårt skadat.

Under årens lopp har familjen Kulikovska renoverat huset. Tapeterna de satt upp är svartnade efter bombningarna.

Inne i huset var det lortigt. Enligt Kulikovska såg det ut som om saker och ting förstörts med flit. Hon ville inte ta något från huset. Det var inte längre ett hem. Nio månader senare har de ryska soldaterna körts bort från byn. På väggen till Kulikovskas hus, till höger om ytterdörren, står det målat i vita bokstäver: Ära åt Ukrainas armé. Duvburen står alltjämt tom.
Artikeln fortsätter efter 3D-vyn.

Anastasija (14 år) och Viktorija (17 år) i sitt födelsehem.

## Olhas piano Olha Burykina bodde i samma rum i hela sitt liv. Ända sedan ungdomen hade hon lidit av svår depression och andra mentala problem. Natalija Burykina försökte hitta hjälp till sin dotter i form av bland annat konstterapi och musik. Därför hade Olha ett piano i sitt rum.

Volodymyr Burykin i hallen till sitt förstörda hem.

Den sjätte juni 2023 sprängde ryssarna Kachovka-dammen. 18 miljoner kubikmeter vatten började forsa ut. Vattenmassorna nådde även Pryberezjnyj-gränden, där familjen Burykin bodde. Vattnet började forsa in i bostaden mitt på dagen. Olga blev rädd för flera saker. Vattnet skrämde upp henne. Hon låste in sig i sitt rum och vågade inte gå ut. Föräldrarna försökte locka ut henne, förgäves. Svämvattnet var iskallt och steg snabbt. Föräldrarna visste inte vad de skulle göra. Till slut lämnade de Olha i hennes rum. Innan dess bad mamman Olha att kliva upp på sängen. Hon sade till dottern att hon älskade henne.

Familjen Burykins hem låg i Korabel-kvarteret i Cherson. Där skadades nästan alla hus så svårt att de blev obeboeliga sedan ryssarna sprängt Kachovka-dammen. Familjen har burit ut möbler och saker för att torka på gården.

I de översvämningsdrabbade väggarna syns halm- och lerfog som vattnet förstört.

En ikon av ärkeängeln Gabriel på fönsterbrädet i familjen Burykins hem.

Sedan klättrade föräldrarna upp på vinden. När vattnet steg även dit, klättrade de upp på takstolarna. Volodymyr Burykin slog på huset med en metallstång, så att någon skulle höra dem. Till slut kom katastrofministeriets räddningsmanskap och hämtade dem i en gummibåt. Då hade Olha redan drunknat.

Fotot av Olha Burykina pryds av ett svart sorgband i enlighet med lokal sed.

Volodymyr Burykin förlorade sin dotter i sprängningen av Kachovka-dammen.

Hon hittades 16 dagar senare i sitt rum, ovanpå pianot. En av de dagarna var hennes födelsedag. Olha skulle ha fyllt 41 år.
Artikeln fortsätter efter 3D-vyn.

I översvämningen slungades pianot omkring och både tapeter och rappning lossnade, möbler spreds överallt.

## Graviditetstestet visade två streck. Kateryna Kolotylo visade testet för sin man Ivan. Han sade direkt: Vi behåller det. En del av de anhöriga tyckte annorlunda. Att föda barn under en flyktresa kändes skrämmande. Kateryna och Ivan stod fast vid sitt beslut. Andri föddes mitt i kriget.

Pappa Ivan Kolotylo och äldsta sonen Serhij. I bakgrunden mamma Kateryna Kolotylo och spädbarnet Andrij.

Familjen Kolotylo bor i utkanten av byn Myrne. Farföräldrarna flyttade hit som unga för att arbeta på en kolchos i trakten.

Byn Myrne ligger mitt bland fält och åkrar. De raka gatorna klyver byn mellan husen och trädgårdarna. Familjen Kolotylo bor nu åter på den yttersta gatan. De lyckades återvända hem efter att ha varit på flykt i över ett år. Till skillnad från vanligtvis under krig, var det nu en person fler som återvände än som hade flytt. Nu bor Kateryna, Ivan, treåriga Serhij och Andrij i huset, samt farföräldrarna och för tillfället även en kusinson. Den första som återvände var Ivan. I början förmådde han inte göra något alls. Uppgiften kändes övermäktig.

Andrij föddes mitt i kriget i Dunajivtsi, tusen kilometer från hembyn.

Artikeln fortsätter efter 3D-vyn.

Andrij föddes mitt i kriget i Dunajivtsi, tusen kilometer från hembyn.

Pikkupojat leikkivät seinän edessä, pienempi pojista osoittaa puusta tehdyllä leikkiaseella toista.

Kriget syns i barnens lekar. I bakgrunden familjen Kolotylos skjul. Även hemmets ytterväggar skadades av splitter och kulor. Pappa Ivan Kolotylo lagade dem med murbruk och stenar.

Med hjälp av grannen kom han i gång med upprustningen. Först lagade de taket, eftersom det regnade in i sovrummen, och golven var täckta med lera. Fönstren lagades först med plast, men det höll inte. Nya fönsterglas beställdes från Dnipro. Väggarna tätades med träfiberskivor, murbruk och sten. En del av huset kan än i dag inte användas på grund av rasrisken. Ivan har byggt provisoriska pelare som stöd för taket, men det är inte säkert att vistas i rummen. Det behövs pengar till renoveringen. I Myrne har folk länge försörjt sig på jordbruk. Familjen Kolotylo skulle vilja fortsätta med jordbruket. Men det finns ett problem: Det ligger minor överallt.

Kusinerna Oleksandr och Serhij har samlat hylsor på och omkring familjens gård.

Kusin Oleksandr springer framför familjen Kolotylos skjul, som är märkt av kriget.

Staten avkräver skatt för fälten, fastän ingen kan bruka dem på grund av minorna. Byborna har skickat skrivelser till staten och bett om hjälp med minröjning. Ukraina anses för tillfället vara världens mest minerade land. Röjningsarbetet kommer sannolikt att behöva pågå i årtionden. Myrneborna väntar alltjämt på myndigheternas svar och skattebefrielse. Inga minröjare har synts till. Därför tänker Ivan Kolotylo köpa en metalldetektor och börja röja minor och andra sprängladdningar själv. Först måste han bara lyckas sälja en av familjens traktorer.

Publicerat: 24.2.2024 Redaktör: Viivi Berghem Kontaktredaktörer: Maksym Stryzhevskyi & Svitlana Horieva Översättning: Belinda Bäckman Bilder och 3D-skanning: Benjamin Suomela Layout och redigering av 3D-mallar: Annukka Palmén-Väisänen Visuell redaktör: Tatu Blomqvist Kod: Antti Saarenpää Assisterande producent: Marikki Oras Textredigering: Venla Rossi Producent: Marko Lönnqvist Ansvarig producent: Laura Vehkaoja Ansvarig redaktör: Ville Vilén